Springkällan

Mehr zum Buch

Jag vill inte tjäna, sa Ingrid. Nehej. Hör på den. Vad vill du då? Gifta dig rikt? Vinna på lotteri? Jag vill inte tjäna! Disken var nästan färdig och det sista fick Tora göra ensam, plocka in grytorna, vrida ur diskunderläggen och hänga upp dem med de sura handdukarna över spisen. Ingrid hade kurat ihop sig vid fönstret med ryggen mot henne och armarna hårt slagna om knäna. Hon tänkte att det var fel. Det var så svårt att säga det. Vi lånar allting av varandra. Allting. Vi lånar eld att lysa med och för att skaffa oss värme. Redan första natten på ett nytt ställe springer vi kippskodda mellan husen med bara en sjal kastad över axlarna och lånar av varandra. Vatten måste vi låna när brunnarna har sinat och torkat ut. Längst inne i mig finns starka källor. Men jag kan bara väcka dem till liv genom ett lån. Du måste fukta den intorkade marken först. Då letar sig vattnet opp dit för att möta vatten. Vi har allting själva. Men vi lånar det av varandra. Vi kom ju hit för att leva ett liv med varandra. "Springkällan" handlar om människor i ett samhälle i Sörmland på tio- och tjugotalen. Många av dem känner man från "Häxringarna”, Kerstin Ekmans förra, mycket lästa, mycket prisade och mycket avhållna roman.